av Glora Cano, försvarsadvokat åt de överlevande och de anhöriga
Backgrund
Året 1991 var de väpnade styrkorna i realiteten underställda presidentens rådgivare tillika de facto chefen för den nationella underättelsetjänsten (Servicio de Inteligencia Nacional - SIN), Vladimiro Montesinos Torres, så till den grad att varje aktivitet, operativ plan och underrättelseoperation m.m. skulle godkännas av SIN som formellt styrdes av den åtalade Julio Rolando Salazar Monroe.
Under dessa omständigheter, vid inledningen av 1991, med grund i beslagen av de videos där Abimael Guzmán framträder med sin kärntrupp och diverse dokumentation av terroristverksamhet, utgick från SIN initiativet att bilda en analysgrupp som integrerade folk från SIE (Servicio de Inteligencia del Ejercito - Arméns Underättelsetjänst), SIN och den peruanska marinen, tillsammans totalt 6 officerare bland vilka återfanns bland annat Santiago Martin Rivas, Fernando Rodríguez Zabalbeascoa och Carlos Pichilingue Guevara. Under förevändningen att de var vid DINCOTE för att bistå med analysen av den tidigare nämna dokumentationen, då gruppen till en början arbetade i DINCOTEs lokaler, den blev dock senare förflyttad till den underhållsverkstad som fanns i SINs lokaler och utökad med underordnad personal från SIE, möttes dessa. I verkligheten handlade det om ett illegalt, operativt kommando för "speciella operationer" och som utgjorde en del av statens politik i kampen mot terrorismen och som fick namnet "Colina Gruppen" till minne av en arméofficer som mördades av terrorister i Huánuco. Denna grupp var en militär organisation, hierarkisk, vars mål var att utomrättslige eliminera misstänkta medlemmar i terroristnätverken. Colina gruppen var administrativt och funktionellt beroende av SIE, under 1991 styrt av Víctor Silva Mendoza, som i sin tur var beroende av DINTE (Dirección de Inteligencia del Ejercito - ledningen för arméns underrättelsetjänst) vilken under 1991 hade Juan Nolberto Rivero Lazo som direktör och Carlos Indacochea Ballón som vicedirektör samt under 1992 styrt av Alberto Pinto Cárdenas och med Víctor Silva Mendoza som vicedirektör. SIE hade att avlämna rapport inför försvarsmaktsledningen i vars spetts återfanns den åtalade Nicolas de Bari Hermosa Ríos även om det bör noteras att Colina gruppen, som en följd av det inflytande som SIN kom att få, blev till en verkställande arm under Montesinos; förutom det logistiska stöd till genomförandet av de så kallade specialoperationerna i form av fordon, skjutvapen, kommunikationsutrustning m.m. som DINTE stod för vid sidan av det logisiska stöd som kom från SIE genom Luis Cubas Portal, administrativ chef för SIE, kunde gruppen också räkna med stöd från ledningen för den "Inre Fronten" (Frente Interna) som styrdes av Federico Navarro Pérez som dessutom, under 1991, i sin egenskap av analytiker på området uppror, i analysen av Sendero Luminosos Regionala Metropoliska Kommitté direkt förberedde underrättelserapporterna som låg till grund för Colina gruppens operationer.
Förfarandesättet för gruppen var enligt följande: Med utgångspunkt i den information som tidigare samlats in genom underrättelsepersonal under täckmantel och deras informatörer utvecklades operationerna. Dessa operationer godkändes i förväg av DINTE under överinseende av Arméns högkvarter och i enighet med de order som getts av Vladimiro Montesinos Torres, givetvis med den dåvarande presidentens välsignelse som bland annat gav ett offentligt erkännande av de åtalade Fernando Rodríguez Zalbabeascoa, Luis Cubas Portal, Santiago Martin Rivas, Carlos Pichilingue Guevara och Marcos Flores Alvan och de tjänster de gjort för landets säkerhet och försvar av demokratins höga värden.
STRUKTUR
Colina gruppens struktur var enligt följande: Ledningen för gruppen togs av den dåvarande armé befälhavaren Fernando Rodríguez Zabalbeascoa fram till år 1992 då ledarskapet togs över av Federico Augusto Navarro Pérez. Förutom dessa hade gruppen som operativ ledare den dåvarande Majoren Santiago Martin Rivas och som administrativ chef den dåvarande Majoren Carlos Eliseo Pichilingue Guevara. De operativa agenterna, vars antal varierade mellan 30 och 40, var i sin tur uppdelade i 3 undergrupper styrda av underofficerarna Julio Chuqui Aguirre, Jesús Antonio Sosa Saavedra och Wilmer Yarleque Ordinola samt med Suppo Sánchez som utsågs till att ha översyn över de tre grupperna och i denna egenskap också ansvarig för att underrätta Martin Rivas, Pichilingue Guevara och Rodríguez Zabalbeascoa om allt som inträffade. Gabriel Vera Navarrete "Kiko" var i sin tur chaufför åt Martín Rivas och körde hans personbil, Chereokee jeepar och förflyttade medlemmarna i Colina gruppen till Tiza parkeringen, där de fysiska övningarna ägde rum, och till andra orter. Flores Alán ansvarade för att redigera de informativa PM från agenterna skickade från sina bevakningsuppdrag. Juan Pampa Quilla, i egenskap av advokat, var ansvarig för de legala aspekterna av Colina gruppen så väl som företaget COMPRANSA "Consultores y Constructores de Proyectos América Sociedad Anónima" (Konsulter och Konstruktörer av Projekt Amerika Anonymt Samhälle) som hade Carlos Eliseo Pichilingue Guevara, Juan Rivero Lazo, Fernando Enrique Rodíguez Zabalbeascoa och Santiago Enrique Martin Rivas som grundare. Företaget fungerade som täckmantel för gruppen.
Även följande personer var operativa medlemmar i Colina Gruppen: Nelson Rodrigo Carbajal garcía, Hugo Coral Goycochea, Angel Arturo Pino Díaz, Fernando Lecca Esquén, Shirley Sandra Rojas Castro, César Héctor Alvarado Salinas, Héctor Gamarra Mamani, Jorge Ortíz Mantas, Pablo Andrés Atuncar Cama, Hércules Gómez Casanova, Carlos Luis Zegarra Ballón, Rolando Javier Montes de Oca, Angel Sauñi Pompaya, José Alarcón Gonzales, Pedro Manuel Santillán Galdós, José Wiliam Tena Jacinto, Julio Hernán Ramos Àlvarez, Luz Iris Chumpitaz Mendoza, Haydee Magda Terrazas Arroyo, Rosa Ruiz Ríos, Estela Cárdenas Díaz, Isaac Paquillauri Huaytalla, Juan Vargas Ochochoque, Julio Salazar Correa, Víctor Manuel Hinjosa Sopla, Edgarn Cubas Zapata, Augusto Venegas Cornejo, Artemio Arce Janampa, Albert Velásquez Ascencio, Víctor Lara Arias, Ivan Muñoz Solano och Jorge Benites León.
Utöver detta kan sägas att Colina gruppens personal gynnades med en bestämd summa pengar för operativa utgifter och dess medlemmar fick en specifik ekonomisk tilläggsersättning utöver sin lön motsvarande mellan 150 och 200 Soles var femte dag, pengar som gavs med auktorisation av den ekonomiska chefen på DINTE, den dåvarande Major Máximo Humberto Caceda Pedemonte.
Fall inför rätta
Utav de fall där de deltagit återfinns följande för tillfället inför muntlig förhandling:
1) BARRIOS ALTOS
På datumet den 3 november 1991 genomfördes en social aktivitet kallad "pollada bailable" (Ungf; "Knytkalas med musik", övers anm.) vid Jr. Huanta #840 Barrios Altos - Lima, organiserad av Filomeno León León och Manuel Ríos Pérez, hyresgäster i lägenheterna # 101 och 106 i nämnda fastighet. Agenten som infiltrerat terroristgrupperna, Douglas Hiver Artega Pascual, hade informerat om att denna aktivitet organiserades av medlemmar i Sendero Luminoso i syftet att samla in pengar till sin organisation. På så sätt kom det sig att Vladimiro Montesinos Torres och de högsta kretsarna av den peruanska armén (arméns ÖB, General Majoren av armén, DINTE och SIE) godkände att Colina gruppen genomförde operationen kallad "Barrios Altos" i syfte att avbryta den sociala aktiviteten och eliminera terroristelementen.
För att genomföra operationen organiserade sig truppen i grupper för begränsning, skydd och utplåning. Först, medan den sociala aktiviteten pågick, placerade Shirley Sandra Rojas Castro, Mariela Barreto och andra icke identifierade ut sig vig platsen föreställandes förälskade par och efter att ha bekräftat att bottenvåningen i fastigheten verkligen huserade den beskrivna sociala aktiviteten informerade de medlemmarna i Colina gruppen om att de väntade på plats utomhus.
Det är på detta sätt som, vid uppskattningsvis klockan 22:30, kommenderade av Santiago Martin Rivas, medlemmarna i Colina gruppen kom till fastigheten Jirón Huanta beväpnade med 9 millimeters kulsprutepistoler med ljuddämpare, burna av två bilar av märket Jeep av Cherokee modell, med mörklagda rutor, utan registreringsskyltar, med blåljus och sirener. Bilarna styrdes av Gabriel Vera Navarrete och Pedro Suppo Sánches. De trängde in i fastigheten, med grova ord och under väpnat hot tvingade de som då befann sig i lokalen att slänga sig ned på golvet för att sedan utan vidare beskjuta dem med flera salvor automateld. Resultatet blev femton döda samt fyra alvarligt sårade, bland de döda återfanns en pojke på fjorton år. Senare, efter att ha genomfört morden, flydde de i bilarna med blåljusen påslagna för att visa att det rörde sig om officiella fordon och för att på så sätt undvika en eventuell förföljelse. De for till parkeringshuset La Tiza där de firade den lyckade operationen.
2) EL SANTA
Utifrån det som kommit fram under förundersökningen är det klart att på dagen den 1:a maj 1992 i staden Lima så hölls ett möte mellan den åtalade Jorge Fung Pineda och hans medåtalade Santiago Martín Rivas, Carlos Eliseo Pichilingue Guevara vilka var i sällskap av Jesús Antonio Sosa Saavedra och Pedro Guillermo Suppo Sánchez i syfte att komma överens om att den omnämnda Colina gruppens resa till distriktet Del Santa för att intervenera med en grupp personer som orsakade olägenheter för Fung Pineda genom sina krav på odlingsbar jord. Fung var företagare i det nämna området och hade nyligen råkat ut för ett terroristattentat i sin fabrik för bommullsbehandling.
Följand dag, det vill säga den 2:a maj 1992, vid ungefär klockan 00:30, trädde en grupp uppskattad till bestående av mellan 15 och 25 individer in i samhället Del Santa. De var nästan alla klädda i militärkläder (kamouflage byxor, svarta tröjor med polokrage, rånarhuvor och höga kängor), utrustade med långdistansvapen (gevär, lättare och tyngre kulsprutor), kortdistansvapen (pistoler) samt en strålkastare. Bland dem fanns förutom en man klädd i turkos arbetsoverall med vita ränder på ärmarna minst en kvinna. De kom ombord på fyra fordon med mörka rutor och enligt vittnen klagade en av förarna på at han hade behövt släppa av sina passagerare för att kunna korsa den bro som leder över diket som finns vid infarten till byn.
Dessa subjekt, som var atletiskt byggda och med en militärisk kroppsspråk, trängde i grupper in i olika kvarter i samhället Del Santa. Då de hade stöd av en person från området som indikerade de hem där de borde intervenera började de med bosättningen Javier Heraud för att sedan fortsätta till San Carlos och slutligen La Huaca. De trängde in med våld i flera bostäder samt i en bodega i området, de subversiva texter med rödfärg på husens väggar i de områden där de trängde in - det var på grund av dessa omständigheter som några av de närvarande vittnena lyckades identifiera den åtalade Santiago Martín Rivas som en av dem som genomförde dessa handlingar.
Som nämnts tidigare trängde de först in i bosättningen Javier Heraud där de med våld förde bort Jesús Manfredo Noriega Ríos, sedan förde de bort Carlos Martín Tarazona More, Jorge Luis Tarazona More, Roberto Barrientos Velásquez från San Carlos och slutligen Gilmar Ramiro León Velásquez, Denis Atilio Castillo Chávez, Federico Coquis Vásquez och Pedro Pablo López Gonzáles från La Huaca. Dessa fördes till en i dagsläget okänd ort. Därför finns det en förstahands version från ett vittne och andrahands versioner från andra som indikerar att det vid detta datum observerats en eller två fordon vid avgränsningen till jordlotten "La Laguna", egendom tillhörandes den åtalade Fung Pineda, där subjekt iförda huvor klev ur fordonen tillsammans med andra som sedan avrättade dem.
3) Pedro Yauri
Under juni månad år 2002 var journalisten Pedro Yauri Bustamante bosatt i staden Huacho där han arbetade som redaktör för det journalistiska programmet kallat "Punto Final" vilket dagligen sändes via den lokala sändaren "Radio Universal". I detta radio program spred den nämnde journalisten alvarlig kritik mot den dåvarande presidenten Alberto Fujimori Fujimoris regering; via en telefon som var öppen för allmänheten kunde också befolkningen utrycka sina åsikter och anmäla olägenheter som inträffat i området. En månad innan sitt försvinnande hade Pedro Yauri anmält kidnappningen och tortyren av medlemmar i Ventocilla familjen som genomförts av armén vid militärbasen i Antahuaampa. Pedro Yauri lyckades tillsammans med medlemmar i Mänskliga Rättigheter Kommittén i Hacho få militären att frige dem. Denna situation, utöver tidigare misstankar om samröre med terrorister som tidigare riktats mot Pedro Yauri Bustamante, gjorde att SIE kom att se honom som en subversiv aktivist. ; man uppdrog därför åt Colina gruppen att få den nämnde journalisten att försvinna. Därför, den 23 juni 1992, en dag efter att det uppdragits åt medlemmarna i Colina gruppen, åkte chefen för den samma - Major EP Santiago Martín Rivas tillsammans med några ur gruppen så som Major EP Carlos Pichilingue Guevara och de operativa agenterna Hugo Coral Goyochea, Jesús Antonio Sosa Saavedra, Julio Chuqui Aguirre, Wilmer Yarleque Ordinola, Gabriel Vera Navarrete, Héctor Gamarra Mamani, Jorge Ortiz Mantas, Fernando Lecca Esquen, Antonio Pretel Damaso, Ángel Arturo Pino Díaz, Pablo Atuncar Cama, Hércules Gómez Casanova, Carlos Caballero Zegarra Ballón, Rolando Meneses Montes de Oca, Angel Sauñi Pomaya och José Alarcón Gonzales ombord två fordon till staden Huacho. Var och en var utrustad med handeldvapen (kulsprutor, automatgevär och handgranater), kalk och spadar. Innan de kom fram till Huacho svängde de av nära en parkeringsplatts i området; på denna platts detaljerade och fördelade Major EP Santiago Martín Rivas jobbet som agenterna skulle utföra. En undergrupp skulle åka hem till Pedro Yauri Bustamante i avsikten att kidnappa honom och ta honom till den nämnda parkeringsplatsen. Denna undergrupp bestod av Carlos Pichilingue Guevara, Julio Chuqui Aguirre, Pablo Atuncar Cama, Jorge Enrique Ortiz Mantas, Gabriel Vera Navarrete, Antonio Pretel Damaso och José Alarcón Gonzales.
Den nämnda undergruppen kom fram till Plaza de Armas i Huacho den 24 juni 1992, uppskattningsvis klockan 02:00, utrustad med handledvapen och ombord ett fordon. De parkerade framför journalistens hus vid avenyn Sáenz Peña nummer 279. Omedelbart efter att de klivit ur fordonet knackade de på dörren till den intilliggande fastigheten där "Casino Huacho" huserade och efter att ha hotat säkerhetsvakten José Luis Cavero Huallanay tog de sig upp till andra våningen. Därifrån tog de sig till den gång som ledde till Pedro Yauri Bustamantes rum där han vilade i sällskap med sin far Anastasio Yauri Leandro. De trängde med våld in i det nämnda rummet, de krävde deras persondokument och efter att ha slagit och bundit Yauri Leandro, tog de med sig journalisten och körde honom till den nämnda parkeringsplatsen där Major Santiago Martín Rivas och resten av medlemmarna i Colina gruppen väntade. Vid denna parkeringsplatts förhördes journalisten Pedro Yauri Bustamante om adresser och personer med kopplingar till terroristorganisationer. Han tvingades också att fortsätta grävandet av en grop i sanden som hade påbörjats av medlemmar i gruppen och som följd av hans vägran att svara sköt agenten Jorge Ortiz Mantas, på order av Martín Rivas, journalisten i huvudet och bragde honom på så sätt om livet. Därefter grävde de ned kadavret i gropen för att sedan återvända till Lima där de uppsökte agenten Nelson Carbajal Garcías bostad, känd som "La Ferretería"
4) KIDNAPPNING OCH AVRÄTTNING AV NIO STUDENTER OCH EN LÄRARE VID LA UNIVERSIDAD NACIONAL DE EDUCACIÓN "ENRIQUE GUZMÁN Y VALLE - "LA CANTUTA"
I maj 1991, efter ett olyckligt besök av den före detta president Alberto Fujimori Fujimori vid Universidad Nacional de Educación "Enrique Guzmán y Valle" - La Cantuta, beordrades divisionen för specialstyrkorna inom den peruanska armén (DIFFEE) att etablera en Militärbas för Civilt Initiativ vid det nämnda universitetet. Som Överbefälhavare för DIFFEE var General Cesar Ramal Pesantes ansvarig för att universitetets väggar målades om så väl som återetablerandet av de akademiska aktiviteterna till det normala undvikandes aktiviteter till förmån för subversiva grupper såsom Sendero Luminoso och MRTA - detta inkluderade att kontrollera inträdet av lärare, elever och andra till universitetsområdet.
1992 inleddes på initiativ av chefen för DIFFEE - General Luis Pérez Documet, hans officer för underrättelse och kontraspionage - Överste Julio Alberto Rodríguez Córdova samt direktören aför arméns underrättelser - General Juan Nolberto Rivero Lazo en infiltration av Universidad Nacional de Educación "Enrique Guzmán y Valle", La Cantuta, genom etablerandet av agenter med uppgift att upptäcka, identifiera och lokalisera studenter och docenter som kunde tänkas tillhöra de subversiva rörelserna "Sendero Luminoso" eller "MRTA". I detta arbete deltog bland andra Carlos Caballero Zegarra Ballón, Luz Chumpitaz Mendoza, José William Tena Jacinto, Maria Magdalena Acevedo Sánches och Isabel Alicia Barboza Bautista. Utplacerandet av agenter skedde genom SIE med Överste Alberto Segundo Pinto Cárdenas och Nationella Direktören för underrättelser vid SIN - Överste Enrique Oliveros Pérez som ansvariga.
Underrättelsearbetet fortlöpte enligt det normala fram till den 17 juli 1992 då General Juan Nolberto Rivero Lazo tar kontakt med General Luis Pérez Documet för att underrätta honom om att det, på order av överbefälhavaren - Nicolás Bari Hermosa Ríos, skulle genomföras en inträngning vid Universidad Nacional de la Educación "Enrique Guzmán y Valle" medelst specialtrupper ur armén och på grund av detta borde han beordra chefen för Militärbasen för Civilt Initiativ vid universitetet ("La Cantuta") att säkerställa deras tillgång till inträde på campus samt att de vidta de för omständigheterna nödvändiga säkerhetsåtgärderna.
Under dessa omständigheter kontaktar General Luis Pérez Documet, genom Överste Julio Alberto Rodríguez Córdova, med Överbefälhavaren för Infanteriets trettionionde Fallskärmsbataljon - Kommendör Carlos Miranda Balarezo för att framföra ordern från det militära högkvarteret och gör klart att en av officerarna som opererat vid Militärbasen för Civilt Initiativ och som har bäst kontakter skall fungera som länk mellan specialiststyrkorna och militärbasen vid universitetet. Han specificerade också att chefen för de nämnda specialiststyrkorna skulle hämta upp den utvalda officeren.
På så sätt ser Befälhavaren Miranda Balarezo till att Löjtnant Aquilino Portella Nuñez, som vid denna tid varansvarig för vakttjänsten vid kasernen "La Pólvora", blev den utvalda officeren för det nämnda uppdraget. Det är på grund av detta som det, genom förtjänst av Kapten Juan Alberto Berteti Carazas, avslöjats att det vid uppskattningsvis klockan 22:00 som chefen för den speciella operativa gruppen anländer till kasernen "La Pólvora" där han identifierar sig som Major Santiago Martin Rivas för att därefter åka i en Toyota via motorvägen Ramiro Prialé universitetet "La Cantuta".
I gryningen den 18 juli 1992 inträder, med hjälp av Löjtnant José Adolfo Velarde Astete - chef för Militärbasen vid universitetet "La Cantuta", den omnämnda Colina gruppen vid universitetsfaciliteterna. De anländer ombord två pick up truckar, organiserade i olika grupper, alla bär huvor och bär skjutvapen med ljuddämpare. De beger sig till de manliga och till de kvinnliga studenternas residens. Efter att ha trätt in i dessa byggnader tar de ut studenterna ur deras sovrum och ropar utifrån en lista upp några av dem. Vid de manliga studenternas residens separeras studenterna Roberto Teodoro Espinosa, Marcelino Rosales Cárdenas, Juan Mariños Figueroa, Felipe Flores Chipana, Luis Enrique Ortiz Perea, Richard Amaro Cóndor och Heráclides Pablo Meza från övriga studenter; på samma sätt separeras vid de kvinnliga studenternas residens Norma Espinoza Ochoa, Bertila Lozano Torres och Dora Oyague Fierro. Efter att ha fört upp dessa i ett av pick up truckarna befriar de nämnda militärerna studenten Norma Espinoza Ochoa. Samtidigt som detta sker i studenternas bostäder beger sig en operativ grupp till läraren Hugo Muños Sánchez bostad, belägen i docenternas residens vid universitetet, där de tvingar honom med sig under motstånd från hans fru Antonia Pérez Velásquez och sina grannar Octavio Majía Martel med sin fru Rosa de Paz Sepúlveda. Han förs till en av pick up truckarna.
Efter interventionen fördes de tillfångatagna i pick up truckarna till 1.5 kilometerspunkten av motorvägen Ramiro Prialé. Vid marken som tillhör SEDAPAL stannar de bilarna och tar ur fångarna. Där avrättas de, deras kroppar bränns och begravs på platts; trotts detta så flyttar man, efter att en annan grupp bekräftat hur spåren suddades ut samt att vissa av kadavren inte begravts ordentligt, flyttas några av dessa till en annan plats, Quebrada de Chavilca (en ravin) i distriktet Cieneguilla, där resterna slutligen lämnas. Samma dag, den 18 juli 1992, informerar media om den militära inträngningen vid Universidad Nacional "La Cantuta" och om arresteringen av nio studenter och en lärare vid det nämnda lärosätet och på så sätt initierades de rättsliga åtgärderna från de anhållnas anhöriga i avsikt att bringa klarhet om deras uppehållsort och anledningarna till deras fängslande, detta arbete blev utan positivt resultat.
Nästan ett år efter det inträffade vid Universidad Nacional de Educación "Enrique Guzmám y Valle" - La Cantuta, den 8 juli 1993, meddelar redaktören för tidsskriften "SI", Ricardo Uceda, myndigheterna om fyndet av illegala gravar vid platsen kallad Quebrada de Chavilca i Cieneguilla distriktet samt ger dessa en karta samt ett brev innehållandes brända benrester som han mottagit från en person vars namn han inte ville avslöja; samme person indikerade att det var på denna plats som några av kropparna tillhörande de som kidnappats från La Cantuta hade begravts. Efter vidare utgrävningar av fyra gravar där diverse benfragment, mänskligt hår, patroner, kalk, nycklar samt fragment av textil och papper (några va dessa föremål påverkade av hetta) fördes bevisen till det centrala bårhuset i Lima och till la División de Criminalística vid Policía Nacional del Perú för vidare undersökningar.
Senare, den 2 november 1993, informerar herr Ricardo Uceda Ministerio del Público om att det vid 1.5 kilometerspunkten av motorvägen Ramiro Prialé i Huachipa fanns ytterligare kadaver begravda tillhörande de kidnappade vid "La Cantuta" varför man genomförde tillbörliga utgrävningar. Man återfann mänskliga ben, inklusive ett inkomplett kadaver, hår, projektiler, hylsor från autmatvapen, pappersfragment, rester av kläder, med mera vilket fördes till centrala bårhuset i Lima och till la División de Criminalística vid Policía Nacional del Perú. Efter att respektive kriminologiskt expertutredning, brottsplattsutredningar samt inspektioner av studenternas bostäder vid "La Cantuta" avslutats har man kunnat konstatera att de funna kropparna stämmer överens med de studenter som kidnappats från universitetet samt läraren Hugo Muñoz Sanchez. I fallet studenten Luis Enrique Ortiz Perea identifierades hans kadaver av hans syster. På samma sätt kunde anhöriga till studenterna Edgar Robert Teodoro, Heráclides Pablo Meza, Juan Mariños Figueroa och Richard Amaro Cóndor Tack vare några av dessas personliga tillhörigheter som återfunnits i gravarna vid Huachipa och Cieneguilla.
Andra fall där formellt åtal ännu väntar är:
Fallet Caraqueño (6 offer) extrajuridisk avrättning, 29 januari 1992, Pativilca
Fallet Familjen Rodriguez (6 offer), extrajuridisk avrättning, 24 januari 1992, Huaura
Fallet Familjen Ventocilla (7 offer), extrajuridisk avrättning, 24 juni 1992, Huaura
Santiago Fortunato Gomez Palomino, påtvingat försvinnande, 9 juli1992, Lima
| Namn | Spansk titel | Svensk titel |
| | | |
| Nicolás de Bari Hermosa Ríos | Comandande General | Överbefälhavare |
| Fernando Rodríguez Zabalbeascoa | Comandante del Ejército | Armé befälhavare |
| Federico Augusto Navarro Pérez | Comandante del Ejército | Armé befälhavare |
| Carlos Pichilingue Guevara | Mayor | Major |
| José Adolfo Velarde Astete | Teniente | Löjtnant |
| Santiago Martín Rivas | Mayor | Major |
| Juan Alberto Berteti Carazas | Capitán | Kapten |
| Luis Perez Documet | General | General |
| Julio A. Rodríguez Córdova | Coronel | Överste |
| Carlos Miranda Balarezo | Comandante | Befälhavare |
| Miranda Balarezo | Comandante | Befälhavare |
| Aquilino Portella Nuñez | Teniente | Löjtnant |
Estado major General Försvarsmaktsledningen
Comandancia General ÖB/HK
Översättning: Jesper Wiklund
Kristna Fredrörelse
|
Comité de Derechos Humanos - Perú
Inbjudan till Barnfestival