Perus sannings- och försoningskommission om våldsepoken 1980-2000
Två tredjedelar av 70 000 dödade och försvunna var fattiga indianer
Perus sannings- och försoningskommissionen, CVR (Comisión de la Verdad y Reconciliación) inrättades av den interimsregering som följde på Alberto Fujimoris flykt till Japan år 2000. Kommissionen ratificerades av Alejandro Toledos regering som tillträdde i juli 2001 efter allmänna val. Beslutet att skapa CVR togs mycket tack vare mänskliga rättighets- och demokratirörelsernas påtryckningar.

CVR fick till uppgift att 1) analysera de politiska, sociala och kulturella faktorer som bidrog till den trettioåriga våldsepoken; 2) bidra till klargörandet av brotten mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av terroristorganisationer eller statliga aktörer; 3) lägga fram förslag på gottgörelse till de drabbade och 4) ge förslag på reformer av statliga institutioner. Rapporten är ett resultat av en utförlig utredning. Bland annat intervjuade kommissionen 17 000 människor.

CVR drar slutsatsen att den grundläggande orsaken till konflikten och dess konsekvenser ligger den utbredda diskriminering, rasism och de djupa klyftor som präglar det peruanska samhället. 85 % av de drabbade kom från Perus fattigaste departement, 79 % bodde på landsbygden, 75 % hade ej spanska som modersmål och 68 % hade mycket låg utbildningsnivå. 20 % av de döda och försvunna var kvinnor. Särskilt kvinnorna, som under hela Perus historia varit marginaliserade på grund av sitt kön, drabbades på en mängd olika sätt. De blev ofta satta i en extremt utsatt situation med ansvar för hela ekonomin och familjen utan att räkna med medel för detta. CVR bevisade att våldtäkt användes systematiskt både av militär och av SL.

Totalt dödades eller tvångsförsvann 69 280 personer. Därtill kommer tusentals tortyroffer, internflyktingar, människor som förlorade sina hem, oskyldigt fängslades eller våldtogs.

En stor del av övergreppen skedde under två demokratiskt valda regeringar, Fernando Belaunde 1980-1985 som representerade partiet Acción Popular och Alan García 1985-1990, ledare för APRA, som är medlem i socialistinternationalen. Under Alberto Fujimoris regering var större delen av övergreppen koncentrerade kring början av 1990-talet.

Tre grundelement: Rättvisa, gottgörelse och reformer

RÄTTVISA: CVR delade in sina rekommendationer i rättvisa, gottgörelse och statliga reformer. Inom rättvisa pekar man på vikten av att upprätta ett alternativt system i rättssystemets olika instanser: polis, åklagare och domstol. Denna rekommendation har till viss del uppfyllts, bland annat genom åklagarmyndighetens speciella och decentraliserade enhet för brott mot de mänskliga rättigheterna. Det saknas dock fortfarande samordning, främst mellan åklagarmyndigheten och domstolsväsendet. Till exempel har domstolen beslutat att rättsfallen kan drivas i nationella domstolar istället för regionala. Detta försvårar rättsprocesserna både utifrån åklagarmyndighetens arbete och utifrån offrens möjlighet att delta. Det är också fortfarande svårt att få information från militären, en bidragande orsak till att de flesta av de utfärdade häktningsorderna ej uppfyllts (83%). Av de 47 möjliga åtal som presenterades av CVR till åklagarmyndigheten är 22 för närvarande i domstol. Ingen ansvarig har ännu dömts.

Det är även vanligt förekommande att militärdomstolen fortsätter att processa åtalen, trots att detta strider mot konstitutionen.
Andra kvarstående utmaningar är rekommendationerna att införa skydd av vittnen och drabbade, förbättra fängelsesystemet samt utveckla en nationell plan för undersökning av de massgravar man hittat.

GOTTGÖRELSE: För att ge offren gottgörelse rekommenderade CVR inrättandet av nationell plan som skulle innehålla 1) symboliska åtgärder för att ge offren moralisk upprättelse, 2) tillgång till hälsovård med speciell betoning på mental hälsa, 3) tillgång till utbildning, speciellt för barn till drabbade, 4) återupprättelse av offrens medborgerliga rättigheter (t ex id-handlingar), 5) individuell ekonomisk ersättning och 6) kollektiv ersättning (t ex infrastruktur, skola).

I början av 2004 tillsatte regeringen en kommission för uppföljningen av freden, kollektiv gottgörelse och försoning. Denna har dock hittills inte haft någon politisk tyngd och inte heller någon budget att arbeta utifrån. Nu har den fått i uppgift att följa upp den nyligen antagna lagen om skapandet av en integrerad plan för gottgörelse. Lagen uppfyller i stora drag CVRs rekommendationer. En av dess svagheter är dock att den individuella ekonomiska ersättningen inte är inkluderad. Lagen innebär flera andra utmaningar, inrättandet av ett råd med uppgift att skapa ett nationellt register av drabbade, införlivandet av de initiativ som redan pågår (såsom regeringens plan för insatser 2005-2006 och vissa regionala planer) samt försöka artikulera regionala och lokala initiativ med den nationella planen. Förutom allt detta måste hänsyn tas till den pågående decentraliseringsprocessen och de politiska kandidater som kommer att ställa upp i valen 2006.

REFORMER: När det gäller statliga reformer rekommenderade CVR bl a en ökad statlig närvaro i de drabbade områdena (skolor, poliser, sjuk- och hälsokliniker m m), en demokratisering och reformering av försvar och polisväsende, reformer av rättsväsendet för att säkra tillgång till rättvisa för hela befolkningen och slutligen en reform av utbildningsväsendet för att garantera utbildning för alla baserad på demokratiska värderingar och en djupare förståelse för den peruanska verkligheten. Inom denna grupp av rekommendationer har få framsteg gjorts.

Sammanhängande politik saknas

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns spridda initiativ i linje med CVRs rekommendationer. Men det saknas en statlig politik som säkerställer integrerade planer och program som inkluderar de olika nivåerna inom statsapparaten samt avsätter nödvändiga resurser för att CVR:s rekommendationer skall kunna förverkligas.
Rapporten är ett viktigt instrument för reflektion om Perus strukturella problem. Om rekommendationerna implementeras kan detta bidra till att skapa en kultur av självförtroende, rättvisa, demokrati, respekt och tolerans och därmed motverka att situationen upprepas.
Det internationella samfundet har på olika sätt stött de demokratiska krafterna under och efter konflikten. Sida och svenska organisationer såsom Svenska kyrkan, Diakonia, Fonden för mänskliga rättigheter och Caritas har också givit stöd till CVR och processen att få rekommendationerna förverkligade. Många i Peru ger uttryck för att uppmärksamheten och konkreta aktiviteter från det internationella samfundet är fortsatt viktiga.

Cecilia Ängelid, Diakonia

Tillbaka   Till toppen av sidan